Så var det dags för en kort racerapport från årets tävling i Åre. En kort eftersom mitt och Johans lopp slutade på Åre Skutans topp.
Dagen började så fint, med sol, blå himmel och nästan ingen vind. Yes! Detta blir en bra dag!
Tyvärr kan vädret i fjällen ändras fortare än man hinner säga äppelpaj, vilket det gjorde denna morgon. Det började blåsa upp rejält strax innan start.
Loppet börjar med 18 km paddling på Åresjön för duo-klassen. Ett lyft efter ca 6 km och ett lyft efter paddlingen innan växlingen. Johan är stark på paddling, så det kändes tryggt. Vi hade även testat paddling med lina dagarna innan.
Tyvärr blåste det upp så galet så linan var helt omöjlig att använda. I första lyftet klantade jag till det och fullkomligt ramlade ur kajaken och satte mig i sjön – kallt. Sen efter lyftet så fick jag inte på kapellet ordentligt – vilket gjorde att när vi kom ut på sjön igen sköljde vågorna över kajaken och vatten rann in – vilket gjorde att jag med 10 km kvar satt i vatten – svinkallt. Dessutom hade jag inga torra cykelbrallor i växlingen.
Väl uppe ur vattnet och lämnat kajaken fick vi äntligen börja springa. Vi låg nu på plats 6 av 27!
Ojoj vad mina ben blev glada för att äntligen få springa. Känslan i benen var obeskrivligt härlig, det skulle gå lätt att springa o cykla idag. Jag satte tempot mot Skutans topp! Johan började redan i byn säga åt mig att hålla igen tempot. Jag frös och ville ju hålla upp tempot.
När vi kom upp i Tottbackens liftränna sänktes tempot ytterligare. Johan låg på maxpuls och jag låg på riktigt låg puls och blev bara kallare.
Johan ville att vi skulle fortsätta uppåt men hålla ner tempot lite till. Efter liftrännan så vek vi av upp längs ”sommarleden” mot toppen. Jag var tvungen att springa lite för att få upp pulsen och värmen. Tyvärr orkade Johan inte springa, vilket gjorde att jag fick stå och vänta. Springa en bit och sen vänta igen. Vinden tilltog. Och jag frös! Drake vad jag frös! Sprang, väntade, sprang och väntade igen. En kvinna som jag sprang om 5 ggr frågade lite surt om jag sprang intervaller… Nä, inte riktigt.
När vi kom upp på toppen så ville inte jag mer. Johan hade velat fortsätta ner, han trodde att det skulle gå lättare nerför. Men jag sa ifrån. Jag var iskall. Och vi bröt. Tog kabinbanan ner till byn. Inte riktigt så som jag hade hoppats att dagen skulle sluta. Och inte riktigt så jag ville att mina pigga ben skulle användas idag. Jag ville ju cykla in på torget i Åre – nöjd och lerig.
Fail!
Joggade från kabinbanan mot stugan, besviken, startade bastun, dushade varmt, drack en irish coffee och grät lite i smyg…
Nya tag!
Nu är semestern slut. Väskan är packad och redo för hemfärd. Idag tog Mia och jag oss upp på Åre Skutans topp, med torra kläder, vackert väder och vackra vyer. Blev trots en sur DNF en bra vecka i Åre och en riktigt bra avslutning!
Nu bär det hem mot Linköping för nya utmaningar och äventyr!
Vi ses ;-)
